Sitter med Tommy och Jasse och planerar hur vi ska göra en skräckfilm! Har kommit på en massa idéer, så detta kan bli riktigt najz! Såhär ska Jasmine se ut iaf!;)

Sitter på svenskan, lyssnar på musik å läser. Är ju hyfsat hungrig med tanke på att jag inte käkade nån vidare frukost imorse. Ajja, lunch 11.40, sen typ en timme efter så äre dagens sista lektion, Slöjd! :c

Slutar 13.50, och då drar jag bort till Jasse å Tommy där jag ska slagga i helgen. Kommer ba hare allmänt chill med film osv!

Ajja, får väl ta å läsa vidare osv osv!;)

Herrå!^^ :*

Hejhopp!

Nyss kommit hem. Slutade runt 14.00 och gick till mormor och morfar en stund.
Sen vare dags å hämta småskitarna på dagis å skola, innan man äntligen fick åka hem å lägga sig. Nu blire mat innan jag ska duscha och typ se på TV eller nåt!

Imorn ska jag till två kompisar å slagga! Höres typ!;)

Bye!(;

Btw, en otroligt sne bild på mig å Moa!;)

Hejsan alla Bobbys läsare, jag heter Moa och bloggar på Småstadsflickan (www.nattstad.se/småstadsflickan).

Nu sitter vi och har franska. Jag tycker det är det värsta som finns och plus såär jag hungrig. Jaja idag så ska jag ta mycket kort och vem vet Robin kanske får några :)
Men fortsätt med att läsa Robins blogg. För han är en helt underbar kille. Man kan bråka ofta men det betyder ju bara att man bryr sig.

Puss o kram bye !

Tänkte skriva av mig om vad som egentligen har hänt i mitt liv..

När jag var 2år skiljde sig mamma och pappa. Ca 3år senare när jag var 4-5 träffade mamma sin nya man. Visst, han verkade helt okey i början. Men sommaren 2003 så gifte de sig. Det var då allt började..

Han började ta i mig, sådär riktigt hårt, runt armar och handlederna vid minsta lilla gräl. Och de fortsatte.. Ju äldre kag blev, desto hårdare tog han i. Men inga märken syntes över huvud taget.

Vid 11 års ålder så syntes då äntligen blåmärken. Längs armarna hade jag blåmärken. Men jag vågade inte säga något. Inte till mamma. Inte till pappa. Inte till någon lärare. Inte till någon.

Det är just DET som är anledningen till att jag kan få ångestattacker och börja gråta och skaka.. Hade jag sagt nåt, så hade det inte fortsatt. Nu är jag snart 16år. Misshandeln har pågått i ca 10 år. Och för ett par månader sedan gjorde jag det, jag skulle ha gjort för längesen.. Jag polisanmälde honom för misshandel.

Det har nu gått så långt så att åklagaren funderar starkt på att ta anmälan till åtal, och därmed en rättegång.

Som tur är så har jag en helt underbar pappa uppe i Övik. Och med honom även en helt underbar "extramamma".

Och naturligtvis massor av underbara vänner. Utan allt stöd jag fått hade jag inte orkat vara kvar vid livet.

Tack!
<3

Tjeäna!

Känner att jag måste skriva av mig eftersom jag mår psykiskt dåligt av väldigt mycket!

Så denna blogg kommer handla om mig som lever i en, enligt mig själv, otrygg familj. Om hur min vardag ser ut när jag även har en sjuk pappa i Övik!

Well, de ä typ de jag tånkte skriva om!:)